Av någon outsäglig anledning vände det på riktigt där. Jag ville klara det här på egen hand - uatn tvångsvård!
Svälta ihjäl mig fungerade inte. Och alla sucidförsök, hel- och halvhjärtade, slutade ju ändå med att jag överlevde. Så då kanske det var värt ett försök att känna på att leva på riktigt...?
Jag lyckades! Det tog många år efter det beslutet, med tuffa kamper, depressioner och ångest. Men det gick!
Idag lever jag och är fri, frisk och lycklig. Jag är gift med min älskade Daniel och vi har våra fantastiska barn Agnes 1år och 9månader samt Axel drygt 3månader.
Nu var det ju inte bara maten jag hade att kämpa med. Efter alla år av isolering såväl på sjukhus som i hemmet, så hade jag kommit en bra bit utanför samhället och det sociala livet. Det har i sig varit en kamp för mig. Men även den kampen har jag vunnit.
Sjukdomen har satt sina spår somatiskt; jag har Osteoporos(benskörhet) vilket jag kommer få leva med resten av livet, tarmarna fungerar mycket dåligt och med tänderna har det blivit en dyr historia då sex av mina tänder har fått bytas ut mot kronor.
Ni som lever med ätstörningar och/eller är på väg in i helvetet; sök hjälp! Och framförallt; ta till vara på varenda gram av den hjälp ni får.
Hej! Tack för din kommentar på min blogg! Vad bra gjort av dig att du har jobbat dig ur ätstörnings problematiken. Jag vet inte vem du är men ändå kände jag en oerhört stor glädje då jag läste din blogg om att du idag är frisk och har fått en familj.
SvaraRaderaVar stolt över dig själv!
Kramar Zita.
Få människor har gjort så starkt intryck på mig som du gjort Charlotta. När både behandlare, vänner och andra sjuka tvivlat på att det går att bli frisk, har jag sett upp till dig och insett att det går. Visst fan går det. Och ingen har heller kommit med så kloka råd, och gett mig så tydligt svar på varför-och-hur-bli-frisk-frågan. Du har hjälpt mig otroligt mycket, även om du inte vet om det. Även om jag har saker kvar att jobba med (å andra sidan mår jag bättre än någonsin).
SvaraRaderaEgentligen vill jag bara säga att jag ser upp till dig, att du är och det du gjort är fantastiskt. Verkligen. Kramar (och jag ska skicka med mamma ett par stycken till dig, från mig!)
Ida
kära lotta! är så fantastiskt glad för din skull. har också blivit frisk efter elva års ätstörningar, ångesten och oron finns kvar men jag hanterar den inte längre med mat. vilken kamp det har varit! hoppas du får den bästa sommaren någonsin... moa
SvaraRaderaär stolt för att jag klarat söka hjälp.
SvaraRaderaÄntligen har det börjat vända..
Så lycklig över att se ngn som lyckats med familj och allt trots att de har en allvarlig ätstörning i bakgrunden..
Var inte så länge sedan jag själv tvivlade över detta.. Jag tvivlar mindre nu men tvivlar fortfarande..