TUFFT här hemma just nu. Agnes har fortfarande hög feber och är trött och ledsen hela tiden vilket även påverkar den i vanliga fall så glada Axel. Varken Daniel eller jag har fått sova mer än ett par timmar i natt och känner oss slitna.
Trots detta ska vardagen fungera vilket i dag bl.a. innebär besök uppifrån Stockholm. Min syster Sara med make och son(3,5år) kommer hit om ett par timmar för att stanna över natten på nerväg till Danmark.
Båda barnen sov äntligen här vid 13-tiden, så Daniel passade då på att ta bilen ner till byn för att handla mat, vin och grillkol till kvällen. Han hann inte vara borta mer än tio minuter så vaknade båda barnen samtidigt - övertrötta och ledsna. De skrek i kapp och jag visste inte vem jag skulle börja med. Till slut gick jag omkring med båda två i famnen (sammanlagt 18,5kilo...) och vaggade och vyssjade. Ingen somnade om men båda lugnade sig.
När Daniel (efter vad det kändes som en evighet) kom hem la han sig med Agnes i vår dubbelsäng och jag placerade Axel i barnvagen - och nu sover de båda två igen + Daniel:-) Jag behöver också sova. Vet det - men känner att det är massor som ska göras, och så vaknar väl ändå Axel snart...är det ens lönt att försöka hinna somna..? Jag vågar inte ens tänka på hur få timmar jag sovit de tre senaste månaderna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar