Egentligen började det inte vända förrän 2002, då jag hunnit bli 32 år. Då fick jag för första gången kontakt med en ätstörningsmottagning. Det var för övrigt i Örebro dit jag flyttade 1992 och påbörjade studier på musikhögskolan.
På ätstörningsmott. tog de direkt tag i min ätstörningsproblematik - inte allt runt omkring eller min barndom och uppväxt. Det var detta jag behövde. Äntligen hade "jag hittat rätt."
Ätstörningsmottagningen i Örebro varvat med perioder på behandlingshem i Varberg (Capio) gav mig goda verktyg att använda på vägen till tillfrisknandet.
Men ni ska veta; andra människor kan aldrig göra dig frisk. De kan hjälpa dig och ge dig verktyg, men det är du som måste göra grovjobbet och kämpa och vilja!
Jag fick ett rejält bakslag sommaren 2003. Hamnade på IVA pga svälten och läkarna sa att jag förmodligen inte skulle överleva. Min hjärta skulle inte klara denna påfrestning ännu en gång...
Men min sega och envisa kropp överlevde även den här gången!
Jag var totalt nergången! Från IVA blev jag lotsad vidare till HIVA och sen till psykiatrisk avdelning där jag blev tvångsvårdad och sondmatad i fyra månader.
Men detta var också sista gången...
Läs vidare i nästa inlägg
Vill aldrig bli tvångsmatad hur illa det än kan bli. Det måste vara super hemskt och egentligen är det ren tur att min kropp klarar alla de sakerna jag utsätter den för trots det låga energiintaget...
SvaraRaderaTur att du klarade dig så du kan dela med dig av dina upplevelser och på så sätt hjälpa andra att få en inblick...