Hemma sa de inte så mycket till en början. Men snart blev pappa allt mer uppmärksam på vad jag åt - eller rättare sagt inte åt...Han började breda mina smörgåsar till frukosten och lägga upp min mat vid varje måltid. (Hur roligt tror ni det kändes för en tonåring??? Åh, min älskade pappa!)
En dag sa mamma till mig att hon (bakom ryggen på mig!!!) hade ringt och talat med BUP där vi hade fått tid för ett familjesamtal.
"Aldrig i livet! Jag tänker inte följa med!!!" "Jag lovar att börja äta mer igen - men inget jävla familjesamtal", blev min reaktion.
Mamma var bestämd och gav sig inte. "Men jag ÄR INTE SJUK! Låt mig vara! SLUTA TJATA!" fortsatte jag.
Dock blev det mammas röst som vann. Där började kampen och alla år med kontakt och vistelser på sjukhus; familjesamtal, enskilda psykologsamtal, psykoanalys, IVA, HIVA, medicinavdelningar, hjärtavdelningar, barnpsyk, vuxenpsyk, behandlingshem och ätstörningsmottagning.
På den tiden då jag blev sjuk - i början-mitten på 80talet - fanns inte alls den kunskap och de behandlingsmetoder som finns idag, 30år senare. (Alla ni som är drabbade; ta vara på den hjälp ni får - den är guld värd!)
Med min ätstörning gick det bara utför och vid 16 års ålder försökte jag för första gången ta livet av mig...
Jag kan bara hålla med dig Charlotta! Jag blev sjuk 1990 när jag var 10 år och då fanns ingenting, ingen kunskap om ätstörninger...åtminstone inte där jag bodde. Det dröjde 6 år innan jag fick hjälp och då var det nästan försent, det är för jäkligt att man nästan ska behöva dö el. göra självmordsförsök för att människor ska förstå att man behöver hjälp...att dem måste öppna ögonen. Jag har dig som förebild, för följer jag din väg så vet jag att det går att ta sig ut!
SvaraRaderaKramar Mia
jag ska ta mig ut förr eller senare, det sista jag ska ge upp nu är hoppet..
SvaraRaderaMina föräldrar har inte sett ngt än idag trots viktminskningen på 40kg.... Jag väntade med remissen till nu när jag närmade mig 18 (korkat egentligen men litar man inte på sin mamma så fick det bli så.. föll ganska långt de sista månadernas väntan)
Men nu är den skickad och har bett de kontakta mig via min mobil..
Bryr sig inte mina föräldrar nu behöver de inte göra det sen heller, jag ska fixa detta på egen hand...