Jag har börjat följa en ny blogg om en tjej som är djupt nergången i anorexia. Det slog mig när jag läste den i morse hur många personer med denna sjukdom som säger att de vill bli friska och har bestämt sig för att bli det. Det är s t o r a ord och det krävs mod, tålamod, hjälp, envishet och en vilja av stål för att genomföra detta.
Kom ihåg det alla ni där ute med denna sjukdom - om ni säger att ni bestämt er; visa det då i handling! Det är lätt att prata...det känner jag igen...Men den som verkligen har bestämt sig omsätter sina ord i praktiken.
Fast jag vet också att det minst av allt är lätt. De allra flesta behöver professionell hjälp. Dra er inte för att söka sådan - snabbt! Vänta inte på att ni först ska bli sjukare!
det du skriver är så sant..
SvaraRaderajag ska klara detta. det ska gå.. Väntar i alla fall på professionell hjälp :)
Jag började söka hjälp när jag var i början av min anorexi men fick ingen pga. att jag inte var "tiilräckligt" sjuk. Så är fallet än idag för mina vänner och bekanta som har ÄS, de kan inte få vård förrens de är akut sjuka....absurt!
SvaraRaderaKram Mia
Tyvärr är det ju lite så som Mia skriver här i sin kommentar att tjejerna/killarna inte är "tillräckligt" sjuka vilket är sååå fel..jag hoppas att vården vaknar upp så det blir ändringar på det..men sedan gäller det att man slåss med näbbar och klor också för att få hjälp.
SvaraRaderaKram!
Du har så rätt i det du skriver. Att ord oftast bara är ord, som sällan blir handling. Samtidigt som det är svårare än man tror, och man behöver just allt det nu nämner, gärna lite mer än mycket av vilja, envishet, tålamod, motivation, stöd och mod. Men också att den bästa tiden att bestämma sig för att bli frisk alltid är nu - aldrig sen.
SvaraRaderaJag är glad över att jag kom i kontakt med dig, Charlotta. Mycket. Men ännu gladare är jag för din skull, över det du åstadkommit och det liv du faktiskt lever idag. Det är fantastiskt. Kramar!
Ida F.
nu efter ett tag kom jag på att den här texten påminner mig mycket om låten: Sophie av Eleanor McEvoy
SvaraRaderaHej Charlotta! Åh vilka fina, goa småttingar du har! Du har lyckats bra med livet och jag är så glad för din skull. Du förmedlar verkligen till de med ätstörningar att det går att bli frisk. Du är verkligen ett exempel på det!
SvaraRaderaJag instämmer med dig helt och fullt om att det är en sak att säga orden men en annan sak att handla. Att våga släppa taget om sin ätstörning och kasta sig ut i det okända kräver vilja, styrka och mod.
Sköt om dig och njut av livet och din familj.
Kram från Zita,,Mamman till flickan som valde livet!