fredag 18 februari 2011

Prioriteringar


HUR prioriterar man vad som är det bästa som hänt i ens liv?

"Vad är det bästa som hänt i ditt liv?" är ju en inte allt för ovanlig fråga. Men för mig omöjlig att besvara. För att svara på den skulle jag behöva 1)kategorisera 2)göra milslånga utläggningar 3)ångra mig gång efter gång.


DE bästa människor som kommit in i mitt liv kan jag däremot svara på; DANIEL, AGNES och AXEL. Det ärde jag älskar mest, som älskar mig mest och som betyder mest för mig.

Men hade jag inte överlevt min livshotande ätstörning och blivit frisk, hade jag ju aldrig träffat Daniel och således aldrig fött världens finaste, sötaste, vackraste och goaste barn.

Och utan sjukhusvård, utan behandlingshem - utan SUZANNE LUNDBERG i Örebro - hade jag aldrig blivit frisk. Så vad är det bästa som hänt mig...? Svar: omöjligt att svar på.


Eller..? Kanske skulle göra en doktorsavhandling om det hela. skulle jag eventuellt komma fram till ett svar. Men vill jag det? NEJ - sånt vill jag inte lägga tid på.JAg vill njuta av mitt friska liv med mina mest älskade.

3 kommentarer:

  1. Lotta detta är en svår fråga, jag tror inte någon har ett snabbt och enkelt svar på vad som är det bästa som hänt i ens liv. Jag kan inte göra det i allafall.
    Familjen och ens barn betyder ju enormt för en så är det ju.
    Men jag vet också att hade inte ätstörningen kommit in i vårat hus så hade jag inte lärt känna dig min fina vän..MEN jag önskar ingen det helvete det är med ätstörningen, inte ens min värsta fiende.

    Kram!

    SvaraRadera
  2. TACK Mariana underbara vän för det fina du skriver i min blogg. KRAM

    SvaraRadera
  3. Tack för en en super bra och possitiv blogg
    att våga lämna ätstörningen bakom sig.
    Jag lider själv av anorexia. Ett åter fall.
    Men jag har bestämt mig att på måndag kommer
    jag gå in på en riktig behandling på ätstörningsenheten där vi bor.
    Jag är rädd som attan,
    Men din blogg har värkligen gett mig modet
    att engång för alla lämna denna helvetes sjukdom,
    Både för min egen skulle. Samt så är
    jag tvungen att göra detta för alla i
    min omgiving också-
    Som dom har lidit under dessa år.
    DÅ jag försökt tagit mig ur detta med hjälp
    av hälsocentral.

    Kramar från Hanna

    SvaraRadera