Ska man sova på nätterna eller? Äh hmmmmm...??? Ja jo det är väl så det är tänkt och jag VILL och BEHÖVER det.
För två veckor sedan slutade min charmgosse äntligen att nattamma (vilket han gjorde varje timme hela nätterna i 10 månader). Sen tog maken över nätterna med sonen så han vande sig av vid nattuttandet. Det gick jättefort. Han är så duktigt vår lille Axel.
Så nu har jag blivit riktigt tuff och började för tre nätter sedan lägga Axel i egen säng för första gången hans liv. Han somnar gott och ganska fort på kvällarna. Första natten gick hyfsat bra, andra natten var kaos och denna natt var halvkaos = jag har inte sovit på tre nätter.
Nu på morgonen ställer jag mig frågan om det är värt detta? Kanske vi ska fortsätta som så att maken och sonen delar på vår dubbelsäng och jag huserar i gästrummet och dottern i sitt rum? På det viset sover iaf jag bäst. Men samtidigt vill ju jag och maken "flytta ihop" iegn och jag vill att Axel ska sova i sin säng med tanke på hur mkt han rör sig på nättena och stör den som ligger bredvid.
Jag gör nog så att jag ger detta en vecka. Man får ju tänka på att Axel sovit hela sitt liv tätt med sin mamma eller pappa. Och nu plötsligt ska ha sova i egen säng. Så tre nätter är ju eg. en mycket kort inskolning i egna sängen.
Pepp, pepp - på`t i natt igen:-)
Ja ge dig nu inte i detta heller Lotta att Axel ska sova i sin egen säng även om det kan vara några jobba nätter innan han är van. Det är inte konstigt att han protesterar för han har ju som du säger sovit hos er hela tiden så det är klart han undrar vart han har hamnat nu.
SvaraRaderaPeppkramar till er!!!